en vision om frihet, livskvalitet
och framtidshopp

Cellkyrka och husförsamlingar - ett paradigmskifte?

Skribent: 
Tommie Naumann

Inledning
Idag pågår det stora omvälvningar inom kristenheten runt om i världen, dessa omvälvningar är så stora att man till och med talar om ett paradigmskifte inom kristenheten. Det som sker är att det vi kallar cellkyrka och husförsamlingar numera växer så explosionsartat att de är på väg att bli dominerande, åtminstone är de på väg att totalt dominera i den del av kristenheten som växer och är livskraftig. Dessa två företeelser är inte läromässiga så till vida att de kommer med nya dogmer, de finns som företeelser i det stora flertalet av olika kristna konfessioner. De är däremot annorlunda i sina värderingar vilket gör att de i sina strukturer och former är annorlunda än den traditionella kristna församlingen såsom vi känner den med sina gudstjänster och aktiviteter.

Lite Historik
I sin bok The Second Reformation talar Bill Beckham om kyrkan med sina två vingar. Den ena vingen representerar våra traditionella söndagsgudstjänster. Alltså den stora sammankomsten. Den andra vingen representerar det lilla mötet, mötet i hemmet, eller det han kallar cellen. Det är betoningen på det lilla mötet, cellen och dess evangelistiska liv som är det dynamiska i det som sker runt omkring i världen idag. I cellkyrkan finns inte på något sätt ett förkastande av det stora mötet men man menar att den andra vingen varit så understimulerad och undervärderad att man mycket starkt betonar denna, och vitaliteten att nå ut med evangeliet med bestående resultat har visat sig vara dramatiska.

Det första man kan fråga sig är om detta har någon förankring i det som är vår auktoritet, Bibeln. Låt oss titta lite på detta, även om det här bara blir frågan om att skumma på ytan. Jesus gav ju oss som sagt inte några klara riktlinjer om hur församlingen skulle struktureras, och resultatet kan vi ju se i den kristna traditionen med ett flertal olika modeller om vilka vi inte kan säga att den ena eller den andra är rätt eller fel. Vissa saker kan vi dock se vara vanliga företeelser i den första kristna församlingen. Redan från början fick hemmen en central roll. I Apg 2:46 står det att de träffades i hemmen. 

När Paulus hälsar de kristna på olika platser där han bland annat grundat församlingar ser vi hur hemmen omnämns. Till exempel när han hälsar till de kristna i Korint från de Kristna i provinsen Mindre Asien då omnämns Akvilla och Priscillas hem. 1 Kor 16:19

I Rom 16:5 står det om en församling som möttes i Priscillas och Akvillas hem i Rom.

I Korint startade Paulus en församling i hemmet som låg precis intill synagogan, hemmet tillhörde Titus Justus.

Jesus under sin tid av offentlig tjänst använde ofta hemmen. Han bjöd in sig till Sackeus hem. Han var i en farisés hem när en kvinna kom och torkade hans fötter med sitt hår. När de fyra kom för att hjälpa sin vän som var lam befann sig Jesus i sitt hem.

Nu vet vi som sagt att detta inte stod i någon som helst motsats förhållande till det vi kan kalla offentliga möten. Jesus hade för sed att gå till synagogan på Sabbaten.

I Apostlagörningarnas inledning ser vi hur de första kristna i Jerusalem träffades i Salomos pelargångar vid Templet.

I Efesus hyrde Paulus Tyrannus lärosal och undervisade i denna under ett års tid.

Men det dröjer ganska lång tid innan man i kyrkans historia börjar bygga byggnader, sådana som vi idag kallar kyrkor. Dessa byggnader som vi idag medvetet eller omedvetet sätter likhetstecken med som varande församlingen.

Om vi skulle göra tankeexperimentet och tänka oss att byggnaden kyrkan är lika med församlingen ter det sig ganska lustigt utifrån Nya Testamentets syn.

Apg: 5: 11 stor fruktan kom över församlingen
Apg: 8: 1 – 3 förföljelse mot församlingen
Apg: 11: 22 Ryktet nådde församlingen

Som om en byggnad kan känna fruktan, fruktan är ju nämligen en känsla och mej veterligt kan inte byggnader känna, de har inte den förmågan, sparka på ett hus och lyssna efter om du hör ett aj från en bräda eller en tegelsten.
Vi talar inte heller om att byggnader blir förföljda, de kan bli rivna men det är människor som blir förföljda. Om ryktet når någon förutsätter det att den eller den kan höra. Men byggnader som konstruktioner kan inte höra, ej heller kan de tala eller skriva som är förutsättningen när en församling hälsar till en annan.

Det vi sett växa fram i den nu snart tvåtusenåriga kristna historien är två stora strömmar. En stor kyrka etablerad i samhället med relativt god ekonomi och stora byggnader med en betoning på det vi kallar gudstjänster.

Sen finns det en annan ström av grupper som mer eller mindre förföljda, och med dålig ekonomi, valt hem-modellen eller alternativt helt medvetet, valt att mötas i hem. 

En som mycket medvetet strukturerade sina ”trupper” på det här sättet var John Wesley som organiserade sina ”bands”. John Wesley var på sin tid banbrytande med att föra evangeliet utanför kyrkans fyra väggar – han predikade utomhus. Han gjorde detta i syfte att föra evangeliet till den plats där människorna var. När de väl vunnits för Jesus organiserade han dem i små grupper, något som kom att bli enormt framgångsrikt. 

Under 1900-talets andra hälft ser vi detta komma igen. Då framträdde ”husförsamlingsrörelsen”. Vi har också sett framväxandet av den genom tiderna största lokala församlingen byggd på cell-modellen. Den enorma framgång som Yonggi Cho hade med sin cell-modell var det många som försökte kopiera ofta med mycket liten framgång. Det som sedan hänt är att detta fenomen försvunnit från de kristna mediernas första sidor men på gräsrotsnivå har det hänt enormt mycket under de senaste trettio åren, så mycket att man idag talar om att ett paradigmskifte är på gång i den kristna församlingen.

Du värderar det du gör, och du gör det du värderar
Det som skett på gräsrotsnivå under de senaste trettio åren är av genomgripande karaktär. Det som gjort att man lyckats ta till sig cellkyrko-konceptet är att man i grunden omvärderat den kristna församlingens liv.

När förändringar kommer är det för att någon har analyserat läget i det nuvarande och kommit fram till att det inte längre håller måttet, alternativt att det som finns för handen har vuxit ifrån originalet så till den grad att någon form av reformation behövs. 

Vi står nu inför det som Levi Petrus en gång kallade brytningstider. Brytningstider kan vara destruktiva men kan, om man handskas med de förändringar som kommer, verkligen bli segertider. Det är i brytningstider alltid viktigt att inte bara komma med kritik utan med konstruktiv kritik. 

Om du vill bygga något nytt är det viktigt att hitta riktiga värden att bygga på. Du bygger inte något positivt på en negativ grund. Låt oss därför titta lite på den värdegrund som finns för cellkyrkan.

Jesus i Centrum
OK, tänker du, det är väl självklart. Tyvärr är det nu inte riktigt så självklart i praktiken.

I den ena vingen, det vill säga gudstjänsten, kan det te sig självklart, men i den lilla gruppen är det inte alltid så självklart.

Jag vet inte riktigt vilka erfarenheter du har av cellgrupper, hemgrupper, eller vad man nu vill kalla dem.

Det handlar inte om att sitta och dricka kaffe, det handlar inte heller om att först och främst koncentrera sig på varandras behov, så att vi alla skall må bra. Cellgruppen är ett instrument för att vinna människor för Gud. När de är vunna för Gud skall de konsolideras i sin tro, eller förankras i det de varit med om, tron skall konfirmeras. På cellgruppens agenda ligger sen att dessa personer skall tränas och därefter sändas, det vill säga nya grupper startas med samma brinnande iver.

Det handlar om att komma in i en livsstil av evangelisation.
Det gäller alltså att planera sin cellgrupp på ett sådant sätt att Jesus kommer i centrum för varje medlems liv, både under och vid sidan om gruppens möten. Paulus vittnar i Kolosser brevet om att det är i Jesu energi han arbetar och att det är Guds väldiga kraft som mäktigt verkar genom honom.

Hemmet eller platsen ni möts på - en gudstjänstlokal
Det finns många oskrivna regler när det gäller gudstjänstlokal. Titta på hur folk beter sig när de kommer till en kyrka. Beter de sig likadant i sitt hem.

För en del år sedan satt en man och studerade en grupp människor som under vissa tider i veckan gick förbi ute på gatan. Familjer med sina barn kom, de skrattade, pratade och tyckets ha det trevligt, men så plötsligt förändrades de, barnen fick åthutningar om att bete sig ordentligt, samtalen tystnade minerna blev allvarliga och så efter tjugo trettio meter försvann de in genom en dörr i en byggnad lite längre ner på gatan. De kom ut gravallvarliga efter en och en halv timme gick en liten bit och så plötsligt blev de glada igen och barnen återfick sin livlighet. Mannen blev intresserad och undrade vad det var för något i huset som påverkade dessa människor på detta sätt. Vid en närmare kontroll visade det sig vara en kyrkobyggnad. Detta skedde i Kina men skulle kunna vara var som helst. Kyrkorummet är heligt. 

Cellkyrko-modellen skalar av denna sida av fromhetsteologi. Platsen du möts på helgas genom din närvaro eftersom det är du, inte byggnaden, som är helig.

I en cellkyrko-modell kommer oftast, men inte alltid, det som sker att ske utifrån ditt hem. Detta kommer att vara lika viktigt som det som sker utifrån den samlingsplats som vi traditionellt kallar kyrkan. Det är utifrån ditt hem som cellen fungerar.

Det kan ta tid att etablera ett nytt tänkesätt. Så ofta signalerar vi på en mängd olika sätt hur viktigt och hur mycket viktigare det är med den stora gudstjänsten än med den lilla gruppen. Du räknas som trogen om du kommer till gudstjänst på söndag morgon.

Lärjungaskap
I en cellgrupp kommer detta att omsättas i praktiken. Du kommer att få en mentor och efter hand kommer du att bli en mentor. Träning skall ges som gör det enkelt för dig att omsätta detta i praktiken det vill säga börja träna andra.

Ledarträning
Man brukar säga att om det är något som är essensen i en cellkyrka så är det ledarträning. Inom cellkyrkan har man upplevt något av en ledarskapsexplosion. En av anledningarna till detta är att man vinner så mycket människor för Gud som behöver tas om hand. De tas dessutom om hand i mindre grupper vilket gör att det ständigt behövs nya ledare. När livsstilen börjat ge frukt tvingar det ena fram det andra. Det finns en naturlig motivationsfaktor.

Vem kan bli en ledare? Enligt cell-modellen är alla potentiella ledare. Det innebär att alla som är i din cellgrupp skall ses på såsom sådana som kan komma att leda en ny cellgrupp tids nog.

Det har visat sig att de som är de mest framgångsrika cellgruppsledarna, det vill säga de som ser mest människor komma till tro, och som ett resultat av detta multiplicerar sin verksamhet, är de som använder 90 minuter eller mer per dag i bön för dem som är i cellgruppen och de människor man har på sin lista att bedja för till frälsning.

Kristi Kropp i Funktion
Den ledare som älskar att allt cirkulerar kring honom eller henne bör inte tänka på att införa cellkyrkomodellen. Den här strukturen fullt utbyggd och i funktion arbetar verkligen efter värderingen om det allmänna prästadömet. I de stora kyrkorna som den Katolska, Lutherska osv. utmärker sig prästerna i sina kläder. Det är alltså lätt att se vilka som har ämbeten. I frikyrkorna är det lite mer subtilt, men efter hand har vi ett närmast likadana system som i de förut nämnda kyrkorna. Cellkyrkan ger verktyg att verkligen förändra detta.

Evangelisation
Evangelisation är själva pulsen. Får du inte detta att bli lika naturligt som att du andas kommer cellmodellen bara att bli som allt annat, det vill säga något nytt som bara berör oss som redan är kristna.