en vision om frihet, livskvalitet
och framtidshopp

Megakyrka eller husförsamling?

Skribent: 
Tommy Lindén

På en husförsamlingskonferens i Danmark för några år sedan ställdes frågan om husförsamlingar var svaret på de problem kristenheten brottades med i Europa och västvärlden. Efter lite samtal mellan deltagarna besvarades frågan med ett rungande NEJ. Husförsamlingar är inte svaret, det är Jesus som är svaret.

Denna insikt är mycket viktig. Bibelns liknar den kristna församlingen vid en kropp där Jesus är huvudet och vi som tror på honom är olika delar i denna kropp. Liksom de olika delarna i våra egna kroppar måste samarbeta efter huvudets intentioner, måste vi som kristna samarbeta under Jesu ledning. Men för att detta samarbete ska få andligt genomslag måste var och en av oss ha en relation till huvudet, Jesus Kristus. Och det är först då denna relation finns, som det kristna livet blir levande och spännande.

När relationen till Jesus blir levande och verklig, börjar det hända saker i oss. Vi upptäcker hur vi börjar få del av det som ligger på Jesus och vår himmelske Fars hjärta. Det föds en längtan inom oss att få göra Guds vilja eftersom vi förstår att han är en god Gud och att hans vilja är lösningen på mänsklighetens alla problem, även våra egna. Dessa signaler från huvudet, Jesus, till var och en av oss är mycket värdefulla. Detta tilltal kan behöva mogna inom oss och formas och vi kan behöva rådgöra med mogna kristna i vår omgivning. Men när vi tar det gudsinspirerade ordet till oss, och omsätter det i handling, blir det som om Jesus själv var verksam på jorden.

Ett problem vi kan ha, är att förstå och acceptera olikheterna i "Kristi kropp". Vi inser att olikheterna i vår egen kropp, både i utseende och funktion, mellan t.ex örat och stortån, är mycket stora. Men då det gäller Kristi kropp, församlingen, har vi en tendens till att vilja att alla ska vara som vi själva. Det känns tryggast och då får vi bekräftat att vi själva är på rätt väg. De som är väldigt annorlunda och tänker i helt andra banor dömer vi utifrån vår egen måttstock.

Den kristna församlingen i dag lider av de sår som orsakats av hårda ord och omdömen vi fällt om varandra. Här behöver vi be Gud och varandra om förlåtelse. Vi bör också inse att evangeliet, för att nå ut till alla, måste presenteras på ett mångfaldigt sätt. En del av dessa sätt kommer vi kanske rent mänsklig inte omgående att sympatisera med. Men frukten från någons arbete kommer att visa vilken stam grenen är kopplad till.

Enkelt uttryckt, om Gud talar till några att bygga en megakyrka är detta det bästa som kan hända oss alla. Om instruktionerna till andra är att samlas i en husförsamling eller att bygga nätverk med små husförsamlingar är detta lika bra. I slutänden kan det visa sig att dessa väldigt olika uttryck kommer att gagna varandra. Bara man avlägsnar mänskliga ambitioner och prestige som gärna smyger sig in i allt vad vi gör. Samma sak gäller för alla befintliga sammanhang, kyrkor, katedraler, kloster och samfund.

Slutord. Om någon har en vision som verkar vettig och i samklang med Bibelns undervisning, hjälp honom eller henne att komma vidare. Varje lem i kroppen som frigörs blir i sin tur en resurs till att frigöra andra. Och när hela kroppen är fri kan Guds vilja ske på jorden så som i himmelen.

Tommy Lindén