en vision om frihet, livskvalitet
och framtidshopp

Ständig förändring har kommit för att stanna

Skribent: 
Per-Inge Pihlström

”Constant change is here to stay!!” fick jag lära mig under min tid som församlingsledare i USA. Detta förändringens stridsrop kan tolkas som att kyrkan är stadd i ständig reformation, omformande och utveckling. Det är många saker som avgör detta. Bibelsyn och bibeltolkning, resurser, kulturell och social förändring i samhället är några avgörande faktorer.
Idag ser vi en ung generation som med stor känslighet för förändring gör sig till markörer för en helt ny syn på det mesta som en tidigare generation tagit för givet. Någon har sagt att ungdomsgenerationen är kulturella seismografer som på ett tidigt stadium läser av förändringsprocesser som på sikt kan komma att förändra hela det omgivande landskapet. Den som vill försöka följa med i förändringsprocessen gör väl i att lyssna in signalerna.
Det är vissa som ligger i framkant när det gäller detta uppfångande av signaler, andra förhåller sig positivt avvaktande, samtidigt som en stor grupp i kyrkan uppfattar den pågående sekulariseringen som ett direkt hot mot det stabila kristna arv där kyrkan stått mitt i byn, eller i varje fall som ett kraftfullt alternativ väl synligt om också något vid sidan av.
Nu handlar det om att inse att kyrkan har marginaliserats. Vi talar inte längre om ett framtidsscenario som innefattar risken för att kyrkan ska förvandlas till en subkultur. Vi står inför ett faktum. När SJ:s passagerartidning PÅ SPÅRET ger läsarna 10 goda råd om vilka man kan kontakta om man vill må bättre i själen omnämns rader av organisationer, mer eller mindre suspekta nyandliga rörelser, men inte ett ord om kyrkan. På kvällstidningarnas löpsedlar har de senaste veckorna Pingströrelsen, en lokal församling och en ledargrupp av pastorer framställts med tydliga sektmarkeringar och inte vid något märkbart tillfälle har experter på kyrkoliv och kristet värderingsmönster hämtats inifrån kyrkan själv. Marginaliseringen är över oss.
Vid en enkätundersökning på gatan i Sverige ställdes frågan:
”Om du anser att du har behov av att tala om andliga frågor med andra människor, i vilken miljö skulle du vilja att det skedde?”
Ett antal svarsalternativ angavs, och de fick alla låga siffror: 4-10%. 
En av de mest uppmärksammade resultaten borde vara:
… i kyrkan? ….. Ja: 4%
Men titta på det här svaret:
… i hemmiljö tillsammans med vänner? ….Ja: 48%
Jag fick anledning att titta länge på de här siffrorna och fundera. Så intressant! Om svensken skulle vilja tala om andliga ting, (och den önskan är ganska låg) så vill han absolut inte gå i kyrkan och göra det. Med tanke på hur få som vill tala om sådana ting måste 4 % innebära en så försvinnande liten bråkdel att det inte betyder något över huvud taget. Där rök försvaret för vårt mötesprogram.
Men OM….då vill jag sitta i en trygg hemmiljö, tillsammans med människor jag känner och litar på. Där kan jag tänka mig att tala om Gud, evigheten och skulden. Där är svensken idag i den eftermoderna tiden. Frågan är: är vi kristna där? Att kyrkan finns i marginalen betyder inte att den måste marginaliseras. Det är möjligt för oss att påverka från periferin. Vi kan se att det finns klara linjer idag att församlingen börjar bli en aktiv, revolutionerande motrörelse mot kommersialiseringen, sexualiseringen, massmedialiseringen, politiseringen och alla de andra försöken som görs från olika företeelser att söka ta den centrala platsen som kyrkan en gång innehade. Det är utmanande, inte enkelt, men spännande och i det sammanhanget tror jag, är jag övertygad om att den lilla gruppen är i bästa fall den helige Andes ledning för att vi ska stå förberedda och väl rustade att möta en andligt sökande generation. Vi behöver den öppna dialogen och den reformatoriska ivern för att förändra vår region Örestad och göra kyrkan beredd att ta emot den välsignelse som Herren vill sända.